torsdag 25 februari 2010

Lea Gleitman, en överlevande från förintelsen!

Lea Gleitman

Lea Posner är född den 27 november år 1924. Hon föddes i en småstad i Polen som heter Oswiecim. Staden har med tiden blivit symbolen för nazismens ondska eftersom hennes gamla idylliska födelsestad senare fick namnet Auschwitz. Hon växte upp i en from judisk miljö och hade en mycket trygg uppväxt. I staden Oswiecim bodde nästan hela hennes pappas släkt. När Tyskland anföll Polen den 1 september år 1939 bodde hon i staden Sosnowiec som ligger nära den tyska gränsen. Dit hade hon flyttat med sin familj år 1932.

Dagen då kriget bröt ut var hon hemma med sin mamma och sina tre syskon. Hennes pappa hade lämnat staden några dagar innan kriget bröt ut. Han kom aldrig tillbaka. Han fastnade någonstans i östra Polen för att sedan år 1941 tas tillfånga utav tyskarna som var på väg till Sovjetunionen. De tyska soldaterna placerade då honom i ett koncentrationsläger. Gleitman och hennes familj fick två brev från honom, men efter det andra brevet hörde de aldrig något från honom igen.

Redan den andra september hade tyskarna nått fram till hennes stad. Trakasserier av judar började direkt. Flertalet förbud infördes också emot judarna. Allt judarna gjorde som bröt mot dessa förbud bestraffades med döden. Mycket var väldigt svårt efter att kriget brutit ut men familjen hade åtminstone varandra.

Gleitman fick arbeta många timmar utan betalning på en verkstad som var uppförd utav tyskarna. Hon och de andra arbetarna var ständigt bevakade. En dag i mars år 1943 kom helt plötsligt en grupp officerare med sina soldater in på verkstaden. De beordrade de 200 kvinnor som arbetade där att lämna sina maskiner och följa med dem. De fördes då iväg till ett tvångsarbetsläger i östtyskland som hette Gräben-bei-Strygau. Det kom ständigt nya transporter med personer till lägret, däremot inga män. I lägret arbetade kvinnor i åldrarna 15- 35 år. De arbetade mycket hårt och fick lite mat. Maten räckte enbart i den mån att de inte svalt ihjäl.

I december år 1944, när den sovjetiska armen var på frammarsch blev Gleitman och en grupp på cirka 500 flickor förflyttade. Order hade inkommit att gruppen skulle iväg. Ingen sa till dem vart de skulle eller hur de skulle ta sig dit. Efteråt har detta blivit kallat för dödsmarschen. De marscherade i led under mycket svåra förhållanden i två veckor omgivna utav tyska soldater. De hade fått lite torrt bröd och någon gång fick de också vatten. Gruppen hade ingen aning om var de befann sig, men till slut kom de fram till en tågstation. De sista fem dagarna åkte de i öppna boskapsvagnar tills de kom fram till koncentrationslägret Bergen- Belsen, vilket låg i västtyskland. Detta innebar att de hade gått ifrån Östtyskland till Västtyskland.

Bergen- Belsen var en förfärlig plats även om det inte fanns några gaskammare eller krematorier. Utav de 500 flickor som kom dit överlevde endast 50. I Bergen- Belsen fanns det enbart tomma trä baracker där de fick ligga tätt ihop på golven. De tyska soldaterna trängde ihop ungefär 100 flickor i varje barack. De var ständigt täckta utav löss och de flesta blev efter ett tag väldigt sjuka.

I Bergen- Belsen omhändertogs de döda inte utav de tyska soldaterna, utan blev helt enkelt slängda på högar i lägret.

Den 15 april år 1945 blev de som satt i Bergen- Belsen befriade utav engelska trupper som var på frammarsch mot Hamburg. Trots att de flesta utav de brittiska soldaterna var härdade av kriget, grät ändå många vid åsynen utav de likhögar, vilka stod att finna i Bergen- Belsen. Soldaterna kunde dock inte göra någonting eftersom de hade fått order om att gå mot Hamburg, men dagen efter kom det engelska Röda korset med bistånd. Ett stort problem var att hjälparbetarna från Röda korset inte visste hur de skulle handskas med de befriade människorna då dessa var oerhört magra och sjuka.

När Gleitman fick reda på att hennes syster också hade överlevt skickade hon brev till henne. Breven kom dock aldrig fram eftersom posten inte fungerade, vilket medförde att hon fick åka ifrån Tyskland till Polen och hämta henne. Det var en besvärlig resa då kaos rådde i stora delar av Europa. Gleitman fick smuggla sig genom två gränser, ifrån Polen till Östtyskland och därifrån till Västtyskland. Slutligen anlände hon och hennes syster till ett uppsamlingsläger i vilket de bodde en kort tid efter krigets slut.

Den 6 maj 1946 kom Gleitman till Malmö, varvid hon nästan omedelbart började arbeta på Malmö Strumpfabrik.

I december år 1950 gifte hon sig med Josef Gleitman, vilken hade överlevt Auschwitz och dödsmarschen till Sachsenhausen. Tillsammans fick de två döttrar.

Källa: http://dspace.mah.se:8080/dspace/bitstream/2043/8124/1/westerberg.christian.akesson.henrik.examensarbete.doc%5B1%5D.pdf

Jag har tyvärr inte hittat några bilder på henne, men så fort jag gör kompletterar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar