måndag 5 november 2012

Attans unge till att skrämmas...

Man hör dunk och sen ett himla vrål. Jag far upp och kommer in i det nuvarande tvrummet...det första jag ser är en byrålåda som står öppen, bredvid står Savanna å vrålar i högan sky. Då ser jag blod i munnen, jisses! In på toaletten för att skölja munnen och får en skinnbit på fingret...väldigt liten men dock en skinnbit.

Alltså  alla dessa känslosvallningar är bara för mycket för mig, jag hinner liksom inte med... Från Stor underbar kärlek, till enorm rädsla och oro, från stolthet till frustration, från glädje till irritation, från känsla av att vara världens bästa mamma till känslan av att vara totalt oduglig, från totalt lugn till total kaos...jisses Amalia, nog att jag känner mig gammal emellanåt.

Det är nu tredje gången jag har allt detta och det är fortfarande samma känslor man brottas med, och dem slutar aldrig.

En helt vanlig måndagskväll...

Natti natti

P.s Allt gick bra och det var inget allvarligt, men jag har fortfarande inte fått tillbaka lugnet...Savanna är dock lika glad och håller samma tempo som alltid. D.s

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar