lördag 17 augusti 2013

Älskade mormor, du kommer alltid finnas i mitt hjärta!

Min älskade mormor har somnat in och igår var det begravning. Det var en jättevacker begravning, fylld av både glädje och sorg. Glädje för att man fått gåvan att ha henne i vårt liv, alla av olika anledningar. Men sorg för att vi aldrig mer ska få träffa henne, prata med henne eller krama henne. Glädje för att hon gav oss så mycket när hon levde, men sorg för att vi inte längre kan få visa henne hur betydelsefull hon var. Glädje för att nu har hon frid och slipper ha ont, men sorg för att vi inte kunde göra henne frisk när hon var hos oss. Glädje för att vi kunde ge henne ett vackert avsked, men sorg för att vi egentligen inte ville ta farväl redan. Glädje för att vi var så många som kände samma sak och att alla var där bara för mormors skull, men sorg för att livet känns så orättvist ibland.

2-3 veckor innan hon gick bort pratade jag med henne i tel och mina sista ord till henne var -Jag älskar dig! Det känns skönt att jag fick chans att berätta hur viktig hon är för mig trots att vi inte sågs så ofta nu på slutet. När hon var sjuk frågade jag henne flera gånger om hon orkade med besök, men det gjorde hon inte...igår fick jag veta något som jag själv misstänkt, hon ville inte att jag skulle se henne så sjuk. Hon tänkte på alla in i det sista och ville inte oroa oss.


Prästen talade om mormor så fint och hon berättade bl a om mormors ömhet för alla småfåglar, hur viktigt det var för mormor att alltid mata dem...och då klickade det i mitt hjärta och jag blev helt varm. När jag var liten så sa min mormor alltid att fåglarna som satt utanför hennes fönster var människor i hennes närhet som hade gått bort. Hennes mamma (min gamlamormor) somnade in när jag var liten och även hennes man (min morfar), och dem satt utanför fönstret efteråt i form av fåglar. Hon brukade prata med dem och mata dem och ibland njöt hon bara av deras närhet. Utan att egentligen vetat varför (förutom att jag är djurvän) har jag också alltid värnat om våra småfåglar. Varje vinter hänger jag ut mat till dem (ja, även resten av året) och det har alltid känts viktigt för mig...nu vet jag varför :o)

lånad av http://www.bjorn-lieden.se/blog/?m=201010

Efter själva begravningen blev det fika i församlingshuset och lite tid för eftertanke och återförening. Det var många i släkten man inte träffat på väldigt länge, människor som spelat stor roll för mig i min barndom. Det var jättekul att träffa alla, lite tråkiga omständigheter dock. Mormor var knutpunkten för många av oss och jag är rädd nu när hon är borta att kontakten ska bli ännu mindre, jag önskar istället att den skulle bli större. Kanske kan vi ändra på detta? Hoppas det.

Min morbror och hans fru hade skött allt inför begravningen, det är mycket att tänka på och dem bor ju nära. Jag bor ju 10 mil ifrån, min mamma likaså och min syster i Danmark. Men allt var jättefint ordnat och det fanns jättevackra blommor från alla. Begravningar är väldigt jobbiga och är det någon närstående är det ännu jobbigare. Det har tagit mycket kraft och idag är jag helt slut och har jätteont i min kropp. Det är mycket tankar och minnen som snurrar runt i huvudet, känns nästan som man själv är i nån slags bubbla...en sorgebubbla. I den finns jag och även mormor finns nära mig, hela min barndom dras upp, massor av minnen, dofter och känslor. Det är väl det som kallas för sorgearbete. Sorg är viktig, den måste få ta plats och den måste få ta tid. Och egentligen försvinner den aldrig, den blir bara mindre markant. 

Älskade mormor, du är saknad och älskad. Vila i frid!

 

2 kommentarer:

  1. Tack Nina för de underbart vackra du skrivit om din mormor och din mammas och min mor.Göran och Inga-Lill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Morbror, tack för allt! Både allt det vackra på begravningen, men även allt det praktiska omkring som ni ordnat.

      Kram och hälsa alla

      Radera