tisdag 3 september 2013

När man njuter av sommarens avsked.

När livet annars rusar förbi i 190km/h så kan det vara så skönt att bara vara själv. Att njuta av tystnaden, att njuta av att inte ha någon tid att passa och njuta av att bara andas i den takt man själv vill. Men samtidigt skönt att sakna, att sakna att vara behövd, att sakna den lilla rösten som hela tiden kallar mamma och har livsviktiga saker att berätta varje minut. Att sakna det där kaoset som faktiskt är mitt och min familjs, ingen annans. Att sakna hunden som varnar varenda gång någon passerar huset, och katterna som kärleksfullt stryker sig mot benen för att visa hur betydelsefull man är. Att vara själv kan ge så himla mycket om man bara öppnar sina sinnen å tar tillvara på det. För vem vet hur länge det dröjer till nästa gång.

Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar