onsdag 28 maj 2014

När någon får en att svära!

Ja, det ska rätt mycket till hos mig faktiskt! Men på fel dag och vid fel tillfälle är det lätt att bägaren rinner över.

Jag står i uterummet och torkar och dammar och har mig och hör att Gucci börjar skälla, precis som han alltid gör när någon går förbi vårt hus. I nästa stund förstår jag att det är en häst och då far jag ut å ryter till -GUCCI! I samma stund ser jag att det är en granne som går med en häst och jag hör henne säga - djävla hunddjävel samtidigt som hon slår med piskan mot vår grind och då mot Gucci som fortfarande skäller. Därefter ser hon mig. För en sekund tänkte jag - skit samma. Men jag ändrade mig ganska snabbt, man beter sig inte så! Till saken hör att hon och jag stått många gånger vid grinden och pratat om allt möjligt men även om Gucci.

Ja, Gucci ÄR jättestörig...det tycker jag oxå. Han har alltid varit väldigt skällig, redan som valp. Vi har kämpat med detta men varken Ceasar Milans knep eller skällhalsband har fungerat. Han kan stå rakt upp och ner och skälla på mig och Savanna när vi leker i trädgården, och han slutar inte hur arg jag än blir. Om ni visste hur många gånger jag har jagat den hunden i trädgården, och jag kan riktigt känna hur han bara skrattar åt mig. Och bara glöm att jag får tag i honom, icke! Det är ett stort problem och fruktansvärt enerverande för oss. Att han sen har vakt i sig gör ju inte saken bättre precis.

Jobbigast är när det kommer hästar utanför, och det är ju mycket för att hästar är så lättskrämda. Att Gucci dessutom fick en stöt på nosen från ett häststänge för någon månad sen gör ju definitivt inte Guccis kärlek till hästar större. Gucci sträcker nämligen sig fram samtidigt som hästen sträcker sig fram, och de ska nosa på varandra båda två...och då sträcker sig Gucci för nära och åker på en stöt så han skrek. Och han tror klart att det var från hästen så nu är inte hästar hans favoritdjur. Även om han alltid har skällt på hästar så tycker jag absolut det blivit värre efter detta. Står det en häst framför så icke det går att få honom sluta skälla.

Alltid när vi hör att det kommer hästar och vi kan så kallar vi direkt på Gucci och försöker förvilla honom, men det gäller att vara väldigt snabb för när Gucci väl hört hästarna är det väldigt svårt att få honom på andra tankar. Och har Gucci börjat skälla är det nästan en omöjlighet att få honom att sluta. Jag är övertygad om att Gucci har någon bokstavskombination och har även pratat med veterinären om detta. Hon sa att det är inte omöjligt, men det görs ju inte sådana tester på djur så vi lär aldrig få reda på det. Gucci är en jättesnäll hund och jag älskar min "lille" vovve, men han fastnar i beteende som blir extremt svårt att bryta när han väl är i det. Och man kan liksom inte ta en 80 kilos hund i nackaskinnet å gå in *haha* Vi har kämpat med detta och kan tyvärr inte göra mer än vad vi gör nu, att prygla honom till lydnad som vissa gör skulle aldrig falla mig in!

Allt detta vet grannen om (utom stöten) och det är så himla onödigt att en vuxen människa ska bete sig så. Hon har dessutom sagt både till mig och Frank tidigare att det gör ingenting, hon går här med vilje för att träna sina hästar. Jag var dessutom trött och irriterad redan så jag blev förbannad, men kanske mest ledsen och besviken faktiskt. Hade det varit en helt okänd människa som inte kände till något så kanske jag hade tagit mig tiden att förklara. Men oavsett behöver man inte bete sig så.

Och jag tyckte så synd om Gucci, han kan ju inte hjälpa det. Är man sjuk så är man. Och oavsett om hon tycker vi är för mesiga i vår uppfostran av Gucci, vilket jag är övertygad om att hon tycker, så är det ju inte hundens fel.

Sen att jag vände ryggen till och avslutade det hela med att säga - djävla idiot, gör ju klart inte saken bättre. Det var totalt onödigt av mig, och två fel gör aldrig ett rätt. Men ibland bara brister det...så himla tråkigt att folk inte kan ha större förståelse för andras situation...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar