lördag 3 maj 2014

När man ger upp!

Jag tror jag ger upp...ja, så får det nog bli!

Jag vissnar långsamt och den vård som jag skulle behövt för länge sen är snart ohjälplig. För när en blomma är riktigt död då finns det ingen återvändo. Man kan aldrig vårda det man har missat att vårda en gång, men man kan alltid vårda framåt. Det vill säga, det du vårdar nu resulterar längre fram i en vacker utslagen blomma, då får man sin belöning. Men om man tar ut belöningen först utan att ge något tillbaka, kommer det snart inte finnas något kvar...

Jag är värd så mycket mer än detta, det vet jag nu...men det visste jag inte innan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar