lördag 28 juni 2014

När allt inte är sådär puttinuttigt och lulleflulligt!

*
I merparten av bloggar förskönas allt jobbigt och lindas in i rosa bomull. Att vara förälder är alltid sååå fantastiskt och att barnet hällt vatten eller jord på hela fina parketten är bara kreativt. När barnen skriker och slåss är det bara gulligt och föräldrarna börjar möblera om hela huset för att leka cowboy och indian. När barnet KAN SJÄLV trots att man har håller på att missa ett superviktigt möte är inget att stressa upp sig för, det bokar vi bara om. Att få jaga sitt barn varenda gång man ska nånstans förvandlas bara till en rolig lek och det att barnet bits är något som gååår över. När barnen käkar kattbajs, kråkor och 50 öringar är det bara barnets sätt att utforska världen. När barnen häller mjölken i mattallriken varenda dag och kastar mat på golvet är allt som det ska, barn mår bra av att få kladda. Att föräldrarna får göra om allt minst två gånger för att varje gång man vänder bort blicken rör barnen till det igen, det är sånt man får räkna med. Föräldrarns blir aldrig irriterade, tappar tålamodet eller höjer rösten. Ja, och föräldrarna, ja dem är så lyckliga och harmoniska. Att dem aldrig ses är bara bra för förhållandet och det är sååå bra att sakna varandra. Föräldrarna har vääärldens bästa jobb och är alltid superfräscha, även om de festat hela natten och precis vaknat.Dessutom så är hemmet alltid välstädat och man kan handla nästan preciiis vad man vill.
*
Men AAAHHHHRRR, så är inte livet!!! Allting är inte inlindat i rosa fluss och doftar rosor. Livet kan vara riktigt pest emellanåt och även om JA, det är fantastiskt att vara förälder och det är värt mödan men OJ vad tufft det är emellanåt. Man sliter sitt hår och höjer sin röst, man gråter och man är frustrerad. Man tjatar och tjatar och upprepar och upprepar, ända tills man tröttnar på sin egen stämma. Man kämpar ständigt med dåligt samvete och konstant oro. Att nästan aldrig träffa sin sambo är inte det minsta upplyftande och när man väl ses är man så utarbetad och sliten att det inte ger något. Och pengar, ja i all jakt på det "perfekta livet" och mer pengar så försvinner det som verkligen är viktigt längre och längre bort.
*
Jag ska erkänna, livet har inte alltid varit så snällt mot mig. Det har varit mer motvind än medvind, och det ser inte ut till att ändra sig i första taget. Och när jag läser om alla "perfekta liv" förlorar det trovärdighet för mig, inget liv är så rosenrött. Så det är så befriande när man nån gång hittar den där bloggen som ärligt och öppet berättar om baksidan oxå. För precis så är det, det finns en framsida som folk skapar. Det är den som dem vill visa upp, baksidan är så som livet verkligen ser ut.



Ciao ciao

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar