onsdag 4 juni 2014

När man minns...

Jag minns...
Jag minns när hjärtat tog ett extra skutt och jag fick magen full av fjärilar i din närhet. När orden var som söta polkagrisar och lena som den mjukaste bomullen.
*
Jag minns när vi skrattade mycket tillsammans och blickar möttes i samförstånd. När skratten var fler än tårarna och lyckan var större än sorgen.
*
Jag minns när ljuva toner fick oss att sjunga tvåstämmigt i bilen eller ta en svängom i köket. När kyssar brände heta och omfamningarna var långa, varma och äkta.
*
Jag minns hur starkt jag orkade kämpa för en enhet, för ett oss, för ett vi. Jag minns kärleken, värmen och oss.
*
Jag minns när kärlek var viktigare än pengar och närhet var viktigare än status. När jag var viktigare än "publiken" och egot inte tog lika mycket plats.
*
Jag minns när missförstånden var färre och viljan att förstå var så stor. När viljan att lösa saker och problem var snarare ett behov och inte ett tungt måste.
*
Jag minns planerna om ett resterande liv tillsammans och beslutsamheten om att aldrig tillåta sig att bli som alla de andra.
*

Jag minns när längtan och saknaden fyllde hela det inre och belöningen var att få hålla om varandra igen. När nattens drömmar bleknade och överträffades av vardagen. 
*
Nu bränner det hett bakom ögonlocken istället och kramarna är sorgsna. Kärleken finns där men sorgen är så tung att fjärilarna inte orkar lyfta.
*
Kärleken är ännu stor...men oj så trött. Trött på allt kämpande i motvind utan gensvar. Trött på en grund som snart inte håller mer och väggar som rasar. Trött på ensamhet i tvåsamheten. Trött på att inte få vård och näring. Trött på att aldrig få högsta prioritet! 
*
Men åh vad jag saknar...saknar allt det där! Allt det där som gjorde oss starka och fick oss att växa. Allt det där som fick varje dag att bli en välsignelse och ytterliggare en dag att minnas full av kärlek. Allt det där som ingen annan hade, bara vi. 

Ja åh, vad jag saknar...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar