söndag 16 november 2014

När jag kollar i spegeln...

...då ser jag en äldre kvinna!
Det där är ju inte jag :( Jag känner mig ganska ungdomlig i sinnet fortfarande och även om min kropp är utsatt för diverse krämpor så tycker jag inte mitt yttre överensstämmer med mitt inre.

Känns som jag har mist en massa år utvecklingsmässigt i ansiktet, det visar alla års slitage medan sinnet fortfarande är ungt och den "gamla vanliga" Nina.

Det är en jättekonstig känsla detta, vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Att bara acceptera läget ligger inte riktigt i min natur...iallafall inte om det gäller något jag inte är överrens om.

Jag har alltid tagit hand om min hud oavsett hur dåligt jag än mått. Har kanske inte sysslat med den varenda dag men hur dåligt jag än mått har jag hållt huden ren och smort mig...A och O inom hudvård. Men svarta ringar under ögonen, rynkor och häng har jag inte kunnat motverka.

Jag tror att väldigt många känner igen sig oavsett livssituation. För min del är jag är övertygad om att år av sjukdom och annan olycka tagit ut sin rätt, och för vissa av oss syns det mer i ansiktet. Inte mycket att göra något åt ju, men jag brottas med de där känslorna att det är något som inte stämmer. Det känns precis som att mitt liv varit på paus men ansiktet åldrats vidare. Känner mig liksom snuvad på den där tiden, om jag nu åldrats så kunde jag iallafall fått levt under den tiden oxå. Hänger ni med hur jag menar? Haha, känns som en jätteflummig förklaring...men det är så det känns :)

Hur känner ni? Känner ni igen er från det jag skriver? Känner ni oxå er snuvad på "konfekten" d v s livet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar