lördag 17 januari 2015

När det tynger!

Hej!
Hur mår ni?

Förlåt min lilla frånvaro...

Livet känns tungt för tillfället :( känner mig så ledsen över att vissa saker i livet blev som det blev.
Jag har varit så övertygad i hela mitt liv att om man bara är snäll så kommer man långt...men så är det uppenbarligen inte. Eller så har jag bara träffat fel människor... jag vet inte... Vet bara att jag alltid varit snäll, för snäll t o m. Litat på folk och litat på deras egna tankeförmåga och sunda förnuft. Men vad har det gett mig tillbaka? Jo, jag har blivit bedragen, jag har blivit ljugen för, jag har blivit trampad på och icke respekterad. Jag har blivit tagen förgiven, nonchalerad och förudmjukad. Min hälsa är tagen, min utbildning totalt onödig, år av slit till ingen nytta m.m.
Visst, huvudansvaret ligger ju hos mig. Att inte tolerera att bli behandlad illa, att inte ta skit helt enkelt OAVSETT från vem. Men sånt där är aldrig lätt, olika situationer, känslor och framförallt hopp försvårar...Jag är tyvärr mer än hjärteperson än en hjärnaperson i sådana situationer :(

Så jag känner mig extremt ledsen för tillfället. Känner mig ledsen för alla de år som spillt och aldrig kommer åter. För att jag tillåtit andra människor förändra mig till något som inte är jag...en spillra.
Samtidigt är jag arg!!! Så himla arg att jag gått på smäll efter smäll och ändå fortsatt hoppas å hoppats å hoppats...och det är alltid lätt att blicka tillbaka och säga att man skulle gjort så och så annorlunda!

Jag skriver absolut inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig och för att jag vill ha sympati, ingen sympati i hela världen kan förändra det som hänt. Och det kan ju faktiskt inte jag heller! Det enda jag kan förändra är vad som ska ske i framtiden...att inte göra samma misstag igen och värdesätta mig själv mer. Att inte tillåta någon att trampa på mig, att ställa krav och att inte låta någon förändra mig. Det är saker som jag kan och ska förändra! Jag måste!!! Inte bara för min skull men för Savanna. Vill aldrig igen hamna i den situation där jag inte kan finnas för mina barn till 100% p g a att jag är för sjuk...och olycka gör en sjuk, så är det bara!

Det är alltid tråkigt att skriva sådana här inlägg, och tänker mig att ni inte tycker det är så roligt att läsa heller. Men ibland måste det bara ut, och skriften för mig är bästa sättet. Det var egentligen inte meningen alls att det skulle bli ett sådant här inlägg, jag skulle skriva om rep, Savanna uppvisning, brist på sömn och morgondagens händelser. Men så är det ibland, och jag är som sagt väldigt mycket känslomänniska...på gott å ont.

Ska fortsätta med dagen och få bort det sista av julen, återkommer kanske med inlägget som var tänkt från början senare! :)

Ta hand om er!
Kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar