fredag 1 januari 2016

När man är en peoplepleaser!


Jag är en sådan, iallafall enligt min egen tolkning av ordet. Jag försöker alltid passa upp folk, fixa och dona så andra har det bra. Ställer upp och försöker till varje pris att pleasa andra, ofta på min egen bekostnad tyvärr.

Detta är ju ingen dålig egenskap egentligen och jag skäms inte för att jag försöker vara andra till lags. Jag skäms inte för att jag ställer upp och försöker göra andra människor glada. Jag skäms inte för att det är viktigt för mig hur mig omgivning mår. Det är ju faktiskt bra egenskaper. Men jag skäms när min egen familj blir negativt drabbad av det, när jag inte kan fokusera på dem p g a andras krav. När jag blir lättirriterad hemma för att jag inte är bra nog för någon annan som vill att jag ska göra något. Och när jag blir så stressad av andras förväntningar att jag kollapsar här hemma. Då skäms jag! :(

För tyvärr är det så att många människor inte har förståelse... Dem har inte förståelse för att man inte är frisk och inte orkar så mycket. Att man har familj med små barn. Att man inte klarar stress så bra m.m. Vissa bara tar för givet helt enkelt! Även om jag säger att jag ska försöka så hörs inte det, det bara tas för givet att jag ska! Alltså hjälper det inte att jag förklarar min situation, säger -kanske eller -att jag ska försöka hinna. Jag försöker verkligen vara tydlig med vad jag klarar av, men det hörs helt enkelt inte. :(

Så det måste klart bli ett slut på detta. Jag tänker inte ändra mina goda sidor p g a oförstående människor. Och jag ska inte behöva brytas ner p g a av dem heller. För är det något jag verkligen avskyr så är det att bli orättvist anklagad för något. Jag kan verkligen inte klara det. Har jag åtminstone gjort fel el lovat saker jag inte kunnat hålla, så kan jag iaf ta det. Man kan förklara och man kan be om ursäkt. Men har jag inte gjort fel så blir jag galen!

Så jag måste och kommer helt sonika att börja avlägsna mig från dessa människor i fortsättningen. Jag behöver inte sådan människor i mitt liv, jag behöver inte krävande oförstående människor i mitt liv. Jag behöver inte människor i mitt liv som inte kan se hur jag kämpar för att verkligen göra mitt bästa. Jag behöver inte människor i mitt liv som inte lyssnar på det jag säger. Jag behöver inte människor som vill ge mig ångest p g a deras egna inre stress och demoner. Jag har faktiskt nog att brottas med!

Jag måste helt enkelt börja tänka på mig själv mer, vad som får mig att må bra! Detta är ju egentligen inget nytt i mitt liv, är något som följt mig hela livet. När jag blev sjuk för ca 13-14 år sen var jag tvungen att förändras. Och genom att jag tvingades säga nej miste jag oxå många i min bekantskap. Alla var så vana vid att Nina ställer upp så när jag inte kunde det längre så var jag inte så intressant. Det hette att jag hade förändrats! Så när jag var som sjukast kände jag inte så mycket av detta. Men däremot efterhand jag har mått bättre så har förväntningarna från omgivningen börjat öka igen. Och jag vet att jag är för snäll, för jag vill ju så gärna glädja andra och ställa upp. Och det hade ju kunnat fungerat OM nu omgivningen inte bara hade velat "ha mer och mer".

Känner du igen dig? Upplever du detsamma... eller har du gjort? Skriv gärna, kan vara kul att höra hur andra löst situationen.

Detta blir iaf ett stort löfte till mig själv. Inget nyårslöfte då utan mer ett livslöfte. :) Eller 2 blir det t o m. Att tänka på mig själv mer och ta bort oförstående egoistiska människor från mig liv. :) Ja, det blir bra. Blir ett ypperligt sätt att börja det nya året på!

Ha en fortsatt fin kväll.

Tjingeling

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar