fredag 24 juni 2016

När saker inte blir som man tänkt sig.

Idag har jag (och är fortfarande) varit väldigt ledsen och känner att min gräns börjar bli nådd. Jag kan inte ha det såhär mer, jag orkar inte!!!

Min kropp struntar totalt i om det är midsommar, julafton, påsk o s v. Problemet är att min hjärna och mitt hjärta struntar inte i det :( Min kropp orkade inte det som var dagens plan och jag känner mig så himla misslyckad :( Skulle egentligen hittat på lite midsommarkul med både de små barnen och de stora, men de stora (en av dem iaf) hörde inte ens av sig sent på eftermiddagen...så så intressant var det :( Dem små förstår ju inte så mycket än...om man inte gör misstaget och berättar för dem att - imorgon är det midsommarafton och då ska vi hitta på lite kul. Frank skulle dessutom iväg och spela så han skulle inte vara med så länge. Jag avskyr verkligen att "svika" mina barn, särskilt de små och särskilt p g a min skitkropp!!!

Ska det alltid vara så här undrar jag? Är det ens någon mening att leva såhär? Nä, det är det inte. Klarar snart ingenting ju, och det är inget meningsfullt liv. Jag ger snart upp, verkligen. Jag orkar inte mer :(

Så vår midsommar bestod i att jag drog mig ut i trädgården med feber och lyckades svetta mig igenom att plocka blommor och sen göra 2 midsommarkransar iaf till barnen. Sen blev det donken mat, och det var vår midsommar det. Sorgligt :(

Hoppas ni iaf haft en fin midsommar!

Kram

1 kommentar: