torsdag 8 september 2016

När man är fantastisk och kan erkänna det!

Hej hopp.

Hur mår ni där ute?

Är ni bra på att kunna berömma er själva och era styrkor? Kan ni säga att det här är jag riktigt bra på? Jag har varit sååå dålig på det hela mitt liv! Kanske har det att göra med att man fått lära sig att inte "skryta"? För så var det när jag var yngre, man sa helt enkelt aldrig att man var bra på något...det var inte fint. Och skulle någon berömma en skulle man ödmjukt tacka och sen inte prata mer om det. Lite trist faktiskt för ofta genom att kunna se sina styrkor kan man växa och utvecklas. Och framförallt stärkas! Visst, det kan ju bli tvärtom oxå. Och det var väl det man ansåg förr, att folk skulle sluta växa och slappna av istället. Men där gäller det ju att hitta en bra balans.

Nåja, idag kan jag se mina styrkor och erkänna dem för både mig själv och för andra...utan att skämmas eller känna att jag skryter. Och det är en sådan befrielse!!! Prova själv. Säg rakt ut, - detta är jag så bra på!!!

Och nu vill jag säga att jag är en FANTASTISK mamma!!! Inte perfekt (vad det nu är?) men fantastisk! På vilket sätt då? Jo, jag har ALLTID överöst mina barn med kärlek. Jag har berättat för dem ofta hur mycket jag älskar dem och hur viktiga dem är för mig. Det kunde vara mitt på Ikea, vid middagen, ja t o m när jag var arg på dem...ja, alltid alltid! Vi har kramats mycket, pussats mycket och myst mycket. Har alltid visat dem respekt och respekterat deras åsikter. Jag har alltid ställt upp för mina barn och visat att dem kan komma till mig med vad som helst. Att dem kan prata med mig om allt oavsett om de gjort något dumt. Dem har alltid varit min prioritet och jag har stöttat och tröstat i alla väder. Jag har alltid lyssnat på dem och framförallt gett dem min tid. Jag har alltid berättat för dem hur fantastiska dem är och berömt dem mycket.

Sen har vi klart allt det andra som att lära dem artighet, viktigt att hälsa och säga tack. Respekt för andra, både djur och människor. Att vara ärlig. Att alla är lika mycket värda, att lyssna, att kunna säga sin åsikt, att det är ok att göra fel m.m. m.m.

Visst, jag har oxå klantat till det ibland...vem gör inte det? :) Tror aldrig man blir "färdiglärd" när det gäller barn, och vi vuxna lär oss sååå mycket från dem på vägen. Och varje barn är ju unikt, det som fungerar med ett barn fungerar inte med ett annat. Att säga att man är en fantastisk mamma innebär ju inte att jag inte gjort eller gör några fel, men jag har iallafall alltid gjort mitt bästa! Och en viktig sak, om jag har klantat till det så har jag pratat med mina barn om det och bett om ursäkt!

Nu fick ju jag mitt första barn för 24år sedan och jag var 21 då, 2,3 år senare kom barn nr 2. Sen blev det ett väldigt hopp till 3e barnet, 17år. :) Och visst är det skillnad på att få barn när man är 21 och när man är 39. Jag är mycket klokare idag (Tack och lov), jag är lugnare, har mer insikt, har mer tålamod, är mer flexibel m.m. Men det har ju oxå med att göra att man var mitt uppe i livet och jobb (sen skola) styrde mycket av ens liv och tid. Men jag är absolut en ännu bättre mamma nu på många sätt, men grunden har alltid varit densamma...kärlek, respekt, kärlek, respekt.

Visst, jag är en tröttare mamma idag. Både p g a åldern men framförallt p g a sjukdom. :( Men trots det så gör jag alltid mitt bästa!!! Savanna går ALLTID först och om jag så har minimalt med energi så går den alltid till Savanna först och främst. Idag har jag oxå möjligheten att vara mer närvarande, vilket jag är så glad och tacksam för.

Mina barn är det absolut bästa jag åstadkommit i livet och jag är så otroligt stolt över dem alla 3. Jag är kanske inte nödvändigtvis stolt över alla val de gör, men det är ju en del av att växa upp och lära sig...genom de mindre kloka valen i livet. :)

Så idag klappar jag mig på axeln och inser att jag är en fantastisk mamma till 3 fantastiska barn. Inte perfekt, men fantastisk!!!

Vad är du bra på? :)

Tjingeling



1 kommentar:

  1. Hello goa Ninus :)
    Klart du är en fantastisk mamma, det har jag alltid visst om! Som du själv säger: Man lär sig och man blir klokare under åren som går! Så du som mamma till dina barn och jag som pappa till mina barn, jösses vad vi är bra vi :)
    Kramizz
    Hasse

    SvaraRadera